(Cantharellus cibarius). Ja, det är den kära kantarellen vi pratar om förstås.
Kantarellen är en mycket god och trevlig matsvamp som är en delikatess att ha i köket då den
både går att frysa in och konservera.
(Vi rekommenderar inte att torka den då kantareller lätt blir beska och sega av det.)
Den är omtyckt av många och då den är näst intill omöjlig att förväxla med giftiga arter, är den
också populär bland amatörplockare.
Kantarellen växer i löv- och barrskog. Upp till mellersta Sverige är den vanlig i skogarna men
uppåt norr är förekomsten lite blandad. Dock växer kantarellen i fjällen i fjällbjörksregionen.
En vanlig kantarell tillhör släktet Cantharellus och har en fot som är icke ihålig och kompakt.
Trattkantarellen däremot (Craterellus tubaeformis), som tillhör släktet Craterellus, har en ihålig fot.
Dessa två släkter är väldigt nära besläktade och ingår i basidsvampsordningen Cantharellales
tillsammans med den bleka taggsvampen som vi på latin kallar Hydnum repandum.
Dom fruktkroppsbildande basidsvamparna (fruktkroppsbildande= svamp som växer upp ur jorden och bildar en svampkropp)anses som tidiga i släktordningen då skivorna på undersidan av
kantarellens kropp inte verkar vara likställda rent evolutionsmässigt med övriga skivbärande hattsvampar.
Kantarellens skivor kallas för lameller och även åsar, beroende på deras separata ursprung.
Släktena Cantharellus, Craterellus, Hydnum (taggsvamp) och Clavulina (fingersvamp) är mykorrhizabildare samt vednedbrytare.
Även släktena Sistotrema s.l. och Botryobasidium samt ett fåtal lavar (släktet Multiclavula) ingår i den.
Arten bildar ektomykorrhiza, vilket innebär kortfattat att svampen binder samman olika växter
och förmedlar näring mellan dom. I detta fall främst med barrträd och bok.
Karotenoid-pigmentet är det som gör kantareller gula.
Då var vi färdiga med lite svampfakta.
Kika in på goda recept och få inspiration eller läs lite mer om de olika kantarellsorterna.
Trevlig läsning!